"Jag hjälper dig, du hjälper mig"

Det var Xavi som sa det. Och det handlar förstås om mentaliteten i FC
Barcelona. Laporta, den kontroversielle presidenten i klubben, har på
några år vänt en finansiell kris i en storklubb som producerade alltför
undermåliga resultat. Legoknektar såldes av och sakta men säkert
påbörjades en liknande utveckling som vi även sett i Man United och
Ajax. Man byggde underifrån istället för att värva stort och dyrt. Man
skapade ett lag som står så nära varandra så det finns inga jämförelser
att dra till andra storklubbar ute i världen.

Puyol, Pique, Messi, Xavi, Iniesta, Pedro, Busquets...alla egna
produkter.

Detta har inte bara skapat världens bäst spelande fotbollslag utan även
ett sjukt tight gäng som står upp för varandra när det blåser. Dessutom
är alla skolade med att vara ödmjuka och låta spelet tala.
FC Barcelona är självfallet en förebild för många, många, många över
hela världen som älskar fotboll.

*

I Järfälla kommun, Stockholm, Division 7A hittar vi IK Säbysjön. I
division sju har laget spelat i 20 år.

Det här är en klubb som av motståndare definierats som ett "brunkgäng
som inte direkt trippar runt med ett finlir". Det här är en klubb som
för två år sen höll på att gå under på grund av en ekonomisk svindel.
Det här var också innan min tid i klubben.

Idag vill jag tro att det ser annorlunda ut och jag är stolt att vara
del av det här som vi bygger upp tillsammans. Styrelsen, spelarna &
supporters har alla en del i det som kommit att bli ett helt nytt Säby.
En organiserad, stabil förening.

En solidarisk och empatisk förening med ordnad ekonomi och med
medlemmar och spelare som på många olika sätt drar sitt strå till
stacken: Hemsida, inköp, materialförvaltning, festlokal.

2009 kom alltså jag till klubben efter initiella samtal med Nille
Johansson och Johan Stolt. Jag kom till en klubb jag tidigare haft som
motståndare under min tid som spelare i FK Buxtones. Det var tuffa
kamper på Gruset, Tallbohov. Och det var iochförsig sällan dominerat av
skönspel.

Jag kunde snabbt inse att Säbysjön under de flesta av de 19 åren innan
min ankomst ofta präglats av ren kämpaanda, ett lag i ickeorganisation
men med ett jävlaranamma.

Lyckligtvis gjorde flytten till konstgräs det möjligt att
se sig om efter andra spelalternativ. Som ett fungerande passningsspel
till exempel. : )

Förra säsongen var det likväl uppdukat med högsta målet från styrelse
och spelare: Ta laget till division sex. Alright. Vi gjorde vad vi
kunde. Det gick inte vägen -men det var fanimig inte så långt bort som
tabellen kan visa för en oinsatt.

Och det var mycket som hände längs vägen. Det har vi med oss i år när
vi kliver in i en ny säsong i en serie med många nya motståndare.

Det är oerhört svårt att tro -för att inte säga omöjligt- att vi ska
hamna i en lika stark sjua som förra året. Vi mötte Åkersberga och
Polonia Falcons som utan något som helst tvivel höll klass som starka
division sex lag. Ärkerivalen Libertad är också riktigt starka när de
vill. Väsby Mundial värvade under säsongen och höll också hög klass ju
längre säsongen led.

Detta gjorde att hela vår spelidé som jobbades fram under försäsong &
vår till stor del fick spolas när hösten kom. Istället för att hålla
uppe tempo och styra spelet tvingades vi spela avvaktande och gå på
kontring.

Jag tror det finns flera Säbyiter i "gamla gardet" diggar lite när det
ska ska slitas och rensas och spela tufft. Det sitter i huden, liksom.
Det kommer också vara bra att plocka fram ur ärmen när det blir läge.

Men jag tänker inte ge mig angående spelídén jag har! Jag har inte
kommit att bli tränare och slita så hårt som jag gör,
organisationsmässigt, taktiskt och praktiskt för att vilja
spela "brunkfotboll" där vi ska tjonga iväg bollen och hoppas på det
bästa.

Förra hösten var en stor och jävlig besvikelse för mig. Och mest var
det för att jag handfallen stod och konstaterade att truppen
urholkades i matcherna såtillvida att vi knappt fick ihop lag, än
mindre spelare på sina rätta positioner. Årets kanske viktigaste match
-returen borta mot seriesuveränen Åkersberga (som vi slog hemma i en
av Säbysjöns mest klassiska matcher någonsin)- spelade vi med Ugge som
mittback & med en-två halvhela avbytare!

Luften gick ur -vi tappade styrriktning. "Som alltid"
skrattade/skrockade många Säbyiter och som sen länge vant sig i det
faktum att laget alltid tappar efter sommaren. I år börjar serien om 12
Augusti. TOLFTE AUGUSTI. Det är sjukt tidigt det. Meddela redan nu om
du inte är hemma och kan spela. Jag vill väldigtgärna vinna den matchen
och det med en trupp som är bred och stark -om vi nu inte kan byta
speldatum.

Nåväl -förra säsongen var jag, iallafall utåt sett, lite ensam
i mitt tränarskap. Visserligen var det så att jag ville ha en
assisterande tränare all along. Men det fanns helt enkelt ingen där.
Istället tog jag under säsongen hjälp av många olika för att få input,
relationer och en "Vi" känsla.

Micke Malmsten coachade en träningmatch när jag var borta. Jens
coachade mot Libertad. Johan var sidekick hela vägen. Jag hade
diskussioner med många av spelarna längs med säsongen.

Detta är självfallet för att skapa en "VI" känsla. Att VI jobbar
tillsammans allihop. VI håller ihop. Ett lag som har detta och
utstrålar detta -de blir otäcka för en motståndare. Och i bästa fall
kan man bli Division 7 Stockholms eget Barcelona.

Så i år står vi rentav med en tränartrojka! Jag har sedan ett bra tag
tillbaka tillfrågat de som jag önskade till utpräglade tränarroller.
Rikard Englund, förutom mittback nu även försvarstränare i Säbysjön i
år, har stor rutin och ett pedagogiskt och enkelt sätt att förklara för
alla var man ska ta vägen i olika situationer.

Rikard och jag känner att vi har en bra plan
för hur vi ska agera defensivt över banan och efter att ha börjat med
den individuella insaten är vi nu igång med hela lagets agerande. Vi
ska så småningom också kunna växla mellan 2, 3 olika alternativ. Det
känns grymt att ha Rikard vid sin sida.

Och så Mahad "Botox" Botan, målvaktstränare. Som med sitt engagemang
redan betyder enormt mycket i utvecklingen av Roger, Adde och
provspelande Alex målvaktsspel. På linjen, ute i straffområdet och
kommunikationsmässigt ser man redan förbättringar i målvakternas spel.

Förutom dessa två har jag även en löpande kommunikation med styrelsen
om hur truppen ser ut.

I år har vi haft det öppet till sista Mars för provspel. Mellan 10-15
olika spelare har varit nere och kört på de olika träningarna och vi
har hittat flera förmågor. Och inte har vi bara hittat nya spelare, vi
har även föryngrat truppen. Det går inte att blunda för att många
spelare snart har möjlighet att välja veteranspel (35 årsgräns). Sen så
är det uppfriskande med åldersspridning -precis som det ska vara i
vilket fotbollslag som helst.

SÄBYSJÖN IN 2010: Daniel "Aki" MF, Cristian Gonzalez AF, Tobbe MF,
Micke YB/YMF, Dan YB/YMF, Alex (på lång "trial") MV.

SÄBYSJÖN UT 2010: Mehmet Arslan MF, Parwar Nawdar AF, Bawer Nawdar YB,
Jens Jergman YB/DMF, Jussi Rautavirta HMF, Richard Hawlitzky AF, Janne
Luoma MV.

Spelarna som valt att gå vidare eller helt enkelt lagt ner fotbollen
tackar vi enormt för sina insatser i klubben och jag tror det finns ett
eller flera namn bland dem som vi får se i klubben igen!

Sen har vi två framtidsmän som egentligen skulle ha spelat i år men som
pga av en korsbandsskada får vänta med den "riktiga" debuten i Säby.
Unga killarna Glen Palmqvist & vänsterfotade Alex har muntligen
meddelat att de kommer ansluta till klubben när de är redo, antagligen
till nästa säsong.

Målet för 2010 är mer ödmjukt än 2009 -"En match i taget". Det känns
nästan lite friskt, då de flesta division sju lag brukar basunera ut
"Vi ska gå upp till sexan och mangla motståndet på vägen". Verkligheten
om hur det blir ligger framför oss. Vi ska iallafall hålla varandra om
ryggen och stå upp för varandra. Har vi nåt den VI- mentaliteten kommer
det bära långt.

Från ordförande, tränare, spelare till de trofasta supportrarna vid
sidan. Det är VI som gör allt det här möjligt tillsammans.

Forza Säbysjön 2010!

GAFFER